Ja, vart är vi på väg...
Lyssnade extra noga på radion när de pratade om mobiltelefoni. Överallt har man med sig sin mobil, för man kan ju missa något. Äntligen får man upp ögonen för detta "fenomen". Hur otrevligt det kan vara när man pratar i mobilen samtidigt som man beställer på en restaurang eller handlar i affären utav kassörskan. Otrevligt minst sagt. Lägg ner den och slappna av, nej stoppa undan den långt så att du inte hör den och då måste springa och hämta den. Känn friden. Vart är vi på väg när det är mobilen som man lever efter, den som styr så att man inte hinner med att krama sina vänner o familj, träffas och prata face to face. Om du har läst detta så förstår du att jag känner mig ensam om att inte ha en mobiltelefon. Allt tjat om att det måste man ju ha, och ja snart måste man tvingas till det då man måste SMS´a när man skall parkera bilen och gå på offentliga toaletter. Hur länge kan jag stå emot? Och du, jag är bara 43 år men nu kan jag inte längre säga att det är jag o pensionärerna som inte har det. Ensam ja kanske det kanske är min fråga: Vart är jag på väg...
